Det fanns ingen lunch. Eller ja, ingen god iallafall. Kylskåpet gapar rätt tomt.
 Så nu när jag har lite tid över så tänkte jag berätta en historia...

Det var en gång en tjej som hette Lina. Hon hade en bästa vän som hette Maria och dom var verkligen bästa vänner.  Dom var inte så himla lika och dom hade lite olika intressen och stilar men dom var ändå allra allra bästa vänner. Dom bodde i en liten stad så när dom var lediga så tog dom ofta tåget till en större stad för att shoppa, fika och jaa, bara umgås. Dom brukade alltid sitta och smida planer om att flytta till en större stad när dom kunde. Fly lite från den tråkiga lilla småstaden dom kom ifrån. En dag hade dom varit och shoppat hela dagen i storstaden. Båda var på toppenhumör men lite trötta efter att ha sprungit runt i flera timmar. Dom skyndade till tåget och när dom kliver på så märker dom att det är fullt. Överallt! Lina och Maria går längre och längre bak i tåget för att hitta två platser. Och då. Plötsigt så blir Lina helt stum. Hon har mött någon i gången. Och inte vem som helst. Världens gulligaste typ! Hihi både flickorna ler. Tillslut så ser Lina två platser, dom är itne bredvid varandra men dom slipper iallafall stå hela vägen hem. Båda sjunker ner i sina säten. Då får Lina sms. Från Maria. Hihi så sitter dom och skriver till varandra och på skoj så säger Lina att hon ser dendär söta killen, att han bara sitter några säten framför. Maria som är lite smågalen säger till Lina att hon borde gå fram. Det kittar ju liksom. Antingen är han trevlig eller så kan hon bara gå därifrån och inte se honom mer i hela sitt liv liksom. Så på skoj sitter flickorna och kommer upp med en plan att Lina ska gå fram till den söta killen på tåget. Lina trodde aldrig att hon skulle. Men så händer det något. Lina ställer sig upp och går sakta framåt i tåget. Maria tittar på henne med stora ögon. Ska hon verkligen gå fram? Och dra mig baklänges, det gör hon. Maria försöker höra vad som säger men hon hör inget, hon ser bara att Lina ler sådär lite löjligt.

Lina gick långsamt framåt, skulle hon verkligen våga? Haha, nej jag vänder. Det här är ju löjligt... Eller. Äsch. Gör't bara.
Ehmm, hej. Ursäkta. Förlåt om jag stör eller nåt, men min kompis tycker att du är söt och hon undrar om hon kan få dit nr? Lina pratar så fort så hon knappt hinner andas.
Ehmm, hej. Ja okej. Det går väl bra.

Han ger henne nr och hon säger tack och går tillbaka och sätter sig. Maria och Lina skrattar nästan ihjäl sig tyst. Dom brukar vara lite smågalna, men dehär. De kommer dom skratta åt länge efter...'
 
En dag efter dehär så skickar Lina sms till killen på tåget. Att det inte var hennes kompis som tyckte att han var söt utan hon. Och hon fick svar. Lika söt som såg ut verkade han vara. Lina blev alldeles glad. Så fortsätter det sådär jättebra. Det visar sig att dom bor närma varandra. Hur sjukt är inte de? Och Lina är gladare än någonsin. Dom umgås ganska mycket och livet känns bara så himla lätt. Men, sen efter ett tag så blir de konstigt. Det känns inte riktigt som samma sak och Lina tycker att han börjar bli konstig och när hon säger det till honom så skyller han i från sig på henne. Det blir bara en himla röra och under denhär tiden tar Lina studenten så hon struntar väl i killen på tåget och umgås hellre med Maria och firar. Lina och Maria är galna. Dom har så sjukt kul att dom kanske inte riktigt bryr sig om så mycket annat. Lina förstör det hon hade med tågkillen och lägger all sín tid på sina kompisar i stället. Hon är glad nu med, på ett annat sätt. Efter all student och allt så börjar Lina tänka efter. Det kanske inte var så himla bra gjort. Men vad ska man göra åt det nu? Efter lite depp så slärper Lina upp sig och tänker i stället på allt kul som hon har framför sig. Och vad kan vara bättre än att ha massa kul framför sig tillsammans med sin bästa kompis?  För Lina vet att vad som än händer så kommer hon alltid ha Maria som sin bästa vän. Och det är de alldra viktigaste.