Det som började så bra. Promenad ute i solskenet med Mattan . Jag fick tag i försäkringsbolaget och jag kände mig lite piggare. Sen gick de väl utför. Barnen var på nåt sätt jobbiga idag och ingenting dög. Mår lite sämre. När barnen hade somnat så kom min lilla gringa och hämtade upp mig så åkte vi och drack kaffe tillsammans med Matilda och Natalia. Då sitter vi och snackar barn i en och en halv timma typ. De gjorde inte de hela bättre. Och du M, de kommer att bli mycket bättre i morgon. Du är en superbra och gullig aupair. Det har varit en konstig vecka dehär. Jag längtar tills helgen och sen till nästa vecka. Kanske den blir lite bättre. Det är inte så mycket glada tankar här i bloggen just nu, men de är väl inte så mycket glada tankar som flyger runt i mitt huvud nu. De känns helt plöstligt jobbigt att vara så långt borta från allt och mina OC avsnitt är slut också. Men man klarar sig ändå för man har sina vänner här. Och vem skulle tro att man skulle hitta en så fin vän som Mattan. Och en sån extramamma (som egentligen inte beter sig som äldre än någon annan utav oss aupairer fast hon är tio år äldre) som Ellie. Och en sån sköning som Jane, osv.

Men just nu saknar jag hemma. Och jag vill att M ska komma hem. Och jag vill att det ska vara fint väder på lördag. Punkt.