Jag har ju glömt att berätta att jag var på sjukhuset härom söndagen. Det var en upplevelse utöver devanliga måste jag säga. Jag åkte iväg, J hade förklarat vägen. Kände mig inte alls bra men jag körde så lugnt och fint. När jag väl har svängt av på den avfarten J sa så fanns det ju givetvis inget emergencyroom nånstans där, irrade omkring i en timma och höll på och bryta ihop ärligt talat. Mådde inte alls bra och hittade inte och körde runt och, ja, det var jobbigt. Tillslut så stannade jag och frågade på en mack. Kunde inte riktigt prata för halsen var helt tjock men jag försökte iallafall fråga. Frågar tydligen världens otrevligaste amerikan, typiskt när alla brukar vara så himla trevliga. Det fanns tydligen inget emergencyroom i närheten...

Hon sa till mig att åka till Eddy street, haha vart ligger de då? Då kom min andra bryta-ihop-stund för dagen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra men jag körde lite höger och lite vänster och försökte hitta nånstans jag kände igen mig. Jag tittade lite på kartan för att leta upp ett sjukhus men jag visste inte vart jag var på kartan så de var lite svårt. Jag hittade tillslut till downtown där jag kände igen mig och sen hoppades jag till gudarna att jag skulle köra rätt till sjukhuset. Och se på den. Det gjorde jag! Det är nåt konstigt här som gör att jag alltid hittar rätt, de är elt knäppt. Hemma i Sverige hittar jag knappt i Falköping och här i usa hittar jag överallt. Haha sjukt. Men iallafall, jag hittar sjukhuset och det är ju givetvis, som allt annat här, skitstort. Jag försöker hitta till adult emergency parking men blir helt förvirrad och backar på enkelriktad väg. Jag ger upp och parkerar på children emergency parking. Frågar parkeringsvakten vart jag ska gå och han stammar fram på spansk/engelska vart jag ska gå. Går in och dom säger till mig att gå nån annanstanns. Innna jag hinner säga att jag inte fattar så hör jag bara "have a nice day" och dom slår igen luckan. Tack för den! Så jag går ut på parkeringenm typ lipar och känner mig jättekass. Så kommer parkeringsvakten igen och ska förklara. Men jag förstår inte spansk/engelska så jag börjar nästan gråta igen. Då får hans kollega följa mig till adult grejen... hehe. Väl där så tar en sjuksköterska hand om mig och kollar lite grejer. Så får jag gå till ett annat ställe och sitta och vänta i en timma. Här kommer min tredje bryta-ihop-stund för dagen. Usch mådde inte alls bra.

Sen så äntligen hör man Miss Larsson? Jaaaa de är jag! Får gå in och lägga mig på en säng och en tjej kommer in och jag får visa insurancecard, leg och visa och pass och grejer och jag får ett band runt handleden och så får jag ligga och vänta. En halvtimma tar de innan doktorn kommer och hon konstaterar typ direkt att jag har strept throat och nåt. Jag förstod inte riktigt men jag fick några mediciner och så fick jag vänta tjugo minuter till. En annan doktor kom och jag fick skriva på lite papper. Sen kom en tredje doktor och gav mig andra mediciner. Sen kom doktor nr2 och gav mig fler papper jag skulle skriva på och lite papper där det stod vilka mediciner jag skulle få och hur jag skulle ta dom och sånt.

Nu var det bara att försöka hitta hem från sjukhuset, men ni vet. Nema problema. Jag hittar jämt här :P Så jag åkte till apoteket och skulle hämta ut mina mediciner. Jag ser ut som hej kom och hjälp mig och han på apotektet ser ut som Tyler i Step up. Underbart. Verkligen. Jag försöker få fram att jag vill ha mediciner jag visar upp mitt insurancecard och han säger till mig atthan inte förstår vad de är så han måste ringa. Jag får vänta igen, i 45 minuter. Så säger han sedan att han inte får tag på dom så jag får betala medicinerna. Det gjorde jag så gärna för jag ville bara hem och sova.

Det var en upplevelse alltså. Efter dehär ville jag bara åka hem till mamma och pappa. Och nu har jag massa papper jag måste skicka in och fylla i och skicka kvitton och allt för att jag ska få lite pengar tillbaka och dom ska betala min sjukhusvistelse, suck. Jag ska aldrig mer gnälla på dom utländska doktorerna i Stenstorp..