idag skulle jag på min första crosscountry träning. jag ska hjälpa coachen där. Crystal heter hon, eller Mrs Dunphy som man säger. jag tog på mig träningskläder och skulle träna för andra gången idag. småsprang till skolan där jag skulle möta upp gruppen. när jag träffar mrs dunphy så hade vi tydligen ingen träning idag hon hade flyttat till måndagar. utan att säga till mig, tack. så jag sprang en liten runda själv.

på vägen hem (jag gick sista biten) så stod det en postbil på trottoaren som jag var tvungen att runda. såg att det var den söta postkillen som delar ut post till oss ibland. han hälsade och jag hälsade tillbaka. alla hälsar typ här så de är inte så konsigt. sen frågar han hur jag mår, jag svarar väl men fortsätter gå. då fortsätter han och prata så jag fick stanna. han frågar om jag bor i huset där i korsningen och japp, de gör jag ju. så vi stod och småpratade lite. jason heter han.
han sa typ att han skulle dela ut post här på torsdag, (då vet jag en som är hemma och leker med barnen ute på framsidan) och att han hoppades "to see me around". åh, det känns amerikanskt. en svensk kille som man aldrig har pratat med skulle inte stanna och prata bara sådär typ. eller?

ja, jag klagar inte iallafall.

imorgon ser min dag ut såhär:
3.15-5.00, vara mer erika och hjälpa henne med läxorna och hon ska träna på sin fiolläxa.

jag funderar på vad jag ska hitta på i morgon när jag har så mycket ledig tid.
städa mitt rum vore en bra idé. men tråkig.