idag tänkte jag får en sekund att jag aldrig ville ha barn.
det var världens röra.
jag försökte göra spaghetti och köttfärssås samtidigt som jag tittade på markus teckningar, skulle leta efter axels mapp, hjälpa erika med läxan, duka.... allt möjligt. det gick sådär.
ingenting blev bra och det såg ut som helvete i köket.

men sen så när jag höll på och städa i ordning i köket ( och lugnade ner mig lite.. )
så hörde jag att dom ropade från vardagsrummet.
jag fick väl gå dit tänkte jag för det var ett jäkla liv.

så går jag in i vardagsrummet och då springer dom små gullisarna och ger mig världens största kraaaam.
ååh mina små änglar!
så frågade pojkarna om jag kunde följa med upp på rummet och läsa, sååååklart jag ville.
så skulle dom sita i knät och allt. love you!

vilket bra "jobb" jag har!