socialsecuritycard.
idag har jag varit i ett stort hus och skaffat mig ett socialsecuritycard.
först fick jag lämna i från alla mina saker, lägga dom på ett rullband,
lägga alla mina papper i en låda. lämna ifrån mig mitt pass.
gå igen ensåndär grej ni vet. det pep såklart. jag tog av mig klockan.
och så fick jag gå igenom. schysst.
"up to third floor, to the left ma'm" okeeeey.
fick sitta och vänta 45 minuter, sen fylla i massa papper.
sen så vare klart. väntade sedan på monika i en timme typ så de blev starbuckslatte
(såklaaart!) och strosande i Providence. knepigt folk där asså.
var i ett lite konstigt område tror jag. downcity art district eller nåt sånt.
först kände mig så himla cool, gick där med min latte och kände mig jättehemma och amerikansk och allt.
sen så var de nån knäpp kille i en skruttig jävla bil som saktade ner och vevade ner rutan precs bredvid mig och sa nånting typ "heey sexy," då blev jag rädd och kände mig inte så himla cool längre.
jag ringde till monika och kände mig som en liten unge.
först fick jag lämna i från alla mina saker, lägga dom på ett rullband,
lägga alla mina papper i en låda. lämna ifrån mig mitt pass.
gå igen ensåndär grej ni vet. det pep såklart. jag tog av mig klockan.
och så fick jag gå igenom. schysst.
"up to third floor, to the left ma'm" okeeeey.
fick sitta och vänta 45 minuter, sen fylla i massa papper.
sen så vare klart. väntade sedan på monika i en timme typ så de blev starbuckslatte
(såklaaart!) och strosande i Providence. knepigt folk där asså.
var i ett lite konstigt område tror jag. downcity art district eller nåt sånt.
först kände mig så himla cool, gick där med min latte och kände mig jättehemma och amerikansk och allt.
sen så var de nån knäpp kille i en skruttig jävla bil som saktade ner och vevade ner rutan precs bredvid mig och sa nånting typ "heey sexy," då blev jag rädd och kände mig inte så himla cool längre.
jag ringde till monika och kände mig som en liten unge.
Kommentarer
Trackback