det är inte stort asså.

Barrington är litet. Går man till gymmet känner man igen de flesta som är där, åker man och ska grocerishoppa på shaws så känner man igen kassörskorna, dom på starbucks känner man väl vid dehär laget, gubben som alltid är ute och går på mornarna vid sådär niotiden är jag numera kompis med, poliserna vinkar från bilen när dom åker förbi, alla baseballmammor har man koll på och jag blev nästan rädd för mig själv när jag satt och fantiserade på baseballmatchen i lördags. jag såg då en utav mammorna tillsammans med en man jag kände inte riktigt igen dom men jag visste att jag hade sett dom nånstans. dom såg så kära ut och stod och höll varandra i handen så jag tänkte att dom måste ha träffats nyss. så sen ser jag en annan man och då kommer jag på hela storyn. deras barn har spelat basket med mina barn och det är föräldrarna som bråkar om barnen hela tiden. hon har alltså träffat en nyyy. haha men gud vad har jag med det och göra?

jaja jag ville iaf komma fram till att man börjar känna sig (läskigt nog) väldigt som hemma här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0