Fy fan va bra allt är, rent ut sagt.
Jobbet är hur bra som helst. Jag jobbar från halv ett till halv fem och då hänger vi vid poolen. Jag har bara två veckor kvar tills Hanna kommer och vi ska till Californien. Längtar så mycket så jag döööööör. Samtidigt ska de givetvis bli svkitjobbigt och lämna familjen, framförallt barnen. Men jag känner att jag är done nu. Jag har gjort mitt au paír år. Jag har gjort så bra som jag har kunnat, jag har vuxit upp och nu är det dags för en ny tjej att ta över. Hon heter Emma och verkar vara en riktigt gullig tjej.

Just nu lever lyckan hos mig. Det känns som att det inte kan bli bättre än såhär, iallafall inte just nu. Måste hålla kvar denhär känslan.  Jag måste verkligen se till att njuta av den sista tiden jag har kvar i dehär underbara landet. Kommer sakna us så himla mycket. Men just nu ska de bara vara glada tankar hos mig. Inget jobbigt. De orkar jag inte med. Jag bröt i hop häromdagen när jag tänkte att jag skulle åka hem, jag kände mig inte alls redo. Ville inte åka ifrån barnen, inte åka ifrån landet och jag vågade inte åka hem. Tänk om alla har glömt bort mig därhemma? Så ska jag inte tänka nu. Nu finns det bara tid för njuuuta sönder mina sista två veckor i Barrington, Rhode Island. Njuta.