Okej. Nu kan jag inte lura mig själv mer. Det är bara en (EN!) jobbdag kvar. Herregud. Sen är jag fri, ledig, på semester, mellan två jobb, arbetslös. Kalla de vad ni vill.
 
Bara en dag att bädda deras sänger, dra upp deras rullgardiner, tjata på dom att borsta tänderna och klä på sig, slita dom i från tv/datorn, fixa lunch... men ja ni fattar grejen. Det känns alldeles tomt. Kan inte tiden bara stå stilla lite nu. Mitt rum är tomt och bilen är urstädad. Jag har slängt halva mitt liv. Och om bara några dagar ska jag lämna mitt liv här. Och aldrig komma tillbaka. Det skrämmer mig.

Jag vet inte hur jag ska bete mig. Och hur ska jag bete mig hemma? Här är jag ju svincoola aupairtjejen Sofie (tror jag). Men vad är jag hemma? Vem är jag där hemma? Nej men vänta, hon finns inte kvar. The old me is dead and gone.