hjälp va konstigt.

JAG ÄR HEMMA!

guuuud, va konstigt de känns. det känns konstigt och ledsamt och samtidigt kul.
jag har pratat med endel men de känns också märligt. så konstigt att bara kunna ta telefonen och ringa till alla. och konstigt att inte kunna ta telefonen och ringa till matilda hela tiden.

det är så mysigt att ha hundarna omkring sig. äntligen nån att ligga och krama!

jag har varit hemma i valtorp i huset också men annars har vi mest varit i lägenheten. är det här hemma nu? det kändes inte direkt hemma att vara i valtorp heller. så jag vet inte vad som är hemma. barrington?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0