Nu har jag varit här i tio och en halv månad. Det är en lång tid. Det har ofta varit hur bra som helst, men de har också varit hur jobbigt som helst. Jag ångar inte för en sekund att jag klev på dedär planet på landvetter den 18e augusti. Det var de bästa jag har gjort. Tro de eller ej, men jag har vuxit upp här. Från att bo med mamma och pappa där mamma oftast har gjort de mesta åt mig och pappa som man har kunnat fråga om hjälp 24/7 så har jag fått ta hand om mig själv. OCH tre barn. Det har gått upp och ner och jag har gjort mitt bästa. Det har inte alltid gått så jättebra men jag har klarat av det.

Jag är stolt över mig själv. Jag orkar inte med och vara sådär svensk och vara typ men jag är inte bra, inte bättre än nån annan och blabla. Jag har fan klarat av att vara här såpass länge och de är jag stolt över. Jag tycker de är bra. Sen om inte ni tycker de är en annan femma. Jag tror inte att alla skulle klara av att flytta till en familj i usa och bo här i ett år. I med och motgångar. Att ta hand om en nio åring och två sex åringar när mamma är bort på en nio dagars tripp i bombay och pappa är i texas. Att ta hand om dom tre själv. Att sedan hostpappan är hemma för de mesta hjälper inte alltid så mkt.. Det är tre barn vars scheman ska passa ihop. Dom har skola, läxor, fiol, fotboll, baseball, simmning, tennis, basket, floorhockey osvosv. Och frukost, lunchlåda, snack och middag. Och så ska dom gå och lägga sig i tid så dom orkar med allt. Innan dom sover ska vi också lära oss att läsa. Och spela fiol såklart. Det är en himla massa som ska göras. Oftast går de jättebra och det är hur kul som helst, men inte alltid.

Jag är också stolt över att inte ha brytit ihop (allt för mkt) när hostpappa skäller på mig, när bilen går sönder i snöovädret, när jag blir inblandad i en bil olycka, när jag blir stämd, när min bästa Matilda flyttar en evighet (en timma) ifrån mig, när bästa Linn helt plötsligt flyttar hem till jönköping, när Elizabeth flyttar hem till Mexico och det mkt möjligt sista gången jag ser henne, när min plånbok blir stulen, när jag saknar er där hemma, när jag inte känner mig som hemma, när jag har haft halsfluss x 2, när allting går åt helvete, när jag känner mig som mest ensam, när jag har behövt åka till sjukhuset själv, osvosv.

Jag är stolt över mig själv.